10.

Leo, Sven och Bert!

Hur hjärnorna än jobbade hos utredare så gav det inget resultat. I alla fall inte när det gäller kopplingar till mig.

Leo var fortfarande en knarkuppgörelse och en langare är åtalad. Det fanns bevis för att han bragt honom om livet.

Razzior gjordes hos MC-gäng och man har säkrade bevis som skulle leda till snar anhållan för mordet på Sven Blond.

Berts död var en tragisk händelse som glädjande nog inte kunde kopplas till Jone’s.

Allt var förunderligt galet!
Jag, Jack är seriemördare men ingen fattade!

Seriemördare är en avskyvärd karaktärisering som LGWP gärna skulle kleta på mig. Sanningen är ju att jag är Lagens Långa Arm. De som strider mot Lagen tar jag av daga. Har inget med seriemord att göra. Rättvisa!

Min Mission är Helig.

Närheten till offer och deras vänner har varit påfrestande. Jag vet inte exakt hur, men det har inte med exakt vetenskap att göra.

Mission kräver distans.

Närhet förvirrar.

Min medmänsklighet, detta bedrägliga arv av vänsterliberala packets humanism, vill förvilla mig; pk-känslan om allas rätt till liv lever så stark i mig. Jag förstår den känslan bara som arvet efter syndafallet, som om jag vet lika mycket som Herren eller bättre.

Ensamheten är bedövande! Det är en ensamhet som drabbar envar som har heligt uppdrag. Jag måste bära den! Min plikt! Bara exhibitionister gör mediala dåd, skjuter vilt omkring sig. Gör vad som helst för att visa upp sig själva.

Jag förblir osynlig.

Kan inte låta bli att sakna erkänsla för vad jag har åstadkommit. Mänsklig svaghet! Får inte låta den styra min mission som ännu inte är avslutad. Med Herrens hjälp klarar jag det, det vet jag.