VUXENSAGA

UNIVERSUMS VÄLLUSTIGA ARMAR

Han var välutrustad.

Den underbaraste Älskaren, han är outtröttlig, han intar den form hon önskar. Han genomsyrar henne, då hon tillåter, och väntar in om hon behöver väntetid.

Han blåser milt över hennes tvekan och bjuder henne sin palett av mångfald: 

”Hur vill Du ha mig idag?” 

Han är gränslösheten och fyller henne med alltets sfärer av lust. Han får henne att le. Han låter henne gråta över hans trygghet. Han låter henne även leva ut sin frustation och lufta sin vrede. Allt välkomnar han. Allt hon är och vill vara. Han håller ömt hennes liv om midjan. Han lyfter henne över barriärer, faror hon inte ens sett eller vet om. Tyst ser han efter henne, söker inte sin bekräftelse. Han är sig själv nog.

Man.

Hans lycka är att uppfylla. Finnas för henne. Trygg. Trofast simultant Föränderlig som fantasins ärligaste lek intakt. Att transformeras är hans största färdighet. Fylla formulärs fullkomnande.  

Vill veta allt. Varje nyck. Varje önskan. Han simmar hemtamt som infödd i hennes drömmar. Lever innanför hennes hud. Brer ut sig med sina namn, alla sångers man.

    Pulserar. Finns Är.

Han lever upp i hennes önskningar, ja först då tar han form. Materialiserar sig stolt. Han älskar att ödmjukt varligt lyfta henne. Hålla om glöd. Pulsera hjärtslagen fram och åter, blanda kroppsgränser.

Forma om i Upplöstas konturer, få slösa frikostigthetens ljuva berikelse, i rymds universiella frihet från begränsning. Liten blir stor, och stor är liten, varvet runt. Allt som finns, finns, och allt upphör. Allt är nytt och Nu. 

Det rusar i stillheten. I lugnet finns han, vild, fri och han är hennes. Till för att behaga i spiraler av ljus. Tindrar. Samsprakar i samma stråle. 

Hon vill omsluta honom. Han är Universum.

Hon lyckoskriker, med fingrar ömt omslingrade rör de om bland stjärnorna. 

Andäktigt tar hon spjärn i en asterisks mjuka spets, och gungar i nyfunna lättheten nu så helt fri från tyngd, endast buren av sin längtan, pressar hon, famnar hon skönt med hela sitt liv. Honom. Skönt. 

Söta slingor av Novors nektar vidgar begärligt hennes näsborrar. Andäktigt igen, får hon kraft i nytt spjärn. Gnistrande ozon knastrar som bränt socker i eld. Gnistor. Sprak. Rök. Gnistor. I Dimhöljda skyar hon hör sitt namn swisha om och om igen. Det namn som brinner vulkanen i hans rödglödgande eld. ”Aaaah” hon hör sig själv blandas i hans urkrafts mannaskri då de överröstar solar på turné. 

Lemmarna är som rälsar som transporterar frenesi av ljus.Nu finns ingen återvändo. Det är livet själv som föder om sig självt. Kräver sin Dignitet och får Vårens floder att blygas. Men de hinner ändå andas, om än med samma mun.. 

Andas in. 

Andas ut. 

Fort. Fort. Fort.

Fortsätt.

Vitalitetens katapulter trumvirvlar upp de heliga galaxernas urkrafter, och idoghetens pumpande rytm och extasen öppnar upp portarna de sju.

Fortsätt. Sluta inte.. Ja. Ja. Fortsätt! Fortare!

LJUS! LJUS! Bortom. Hitom. Ljus 

I åttonde rummets blå evighetssal upphör allt … stannar mjukt, för att börja om. Stilla skapas ett andrum i överväldigheten. I Fortsattheten.

I virvlar av sfärisk sång, planeternas brus, de lyckligaste fyllda alveolerna som djupandats till Crescendon i Ljus. Andas ett. Andäktig frid. 

Fontanellernas hemvist. Novas ljus. LoveLight. LoveShine. Upplösta. Hudlösa. Vid sin själ. 

Nakna i fotsida andedräkten skira vita dimmor.

Här föddes Amour och Gudasagorna; rosor och kosmisk konfetti, här såddes fröna till fantasin. 

Här skapades blodådror och hjärtats alla förbindelser. Orgasmerna var sensationen, uppståndelsen som stoft efter stoft, andetag till andetag, önskan för önskan, sång om sång, upplivades i gnistor, som växte till strimmor av ljus, kulminerade till pulserade fanfarer och berusande strömmar, starka strålar, supernovornas svängrum som spädbarns nyelsegjorda… som nådde fram … skapade

Sagornas saga. Magins magi. Miraklernas Mirakel.

Älskarnas älskare till hon som längtat:

 Het.

Lustarnas lust, för att börja om i sin omättlighet i åtråns eviga liv. 

Aptiten i livets lockande repertoar av möjligheter. Han var salt. Han var god. Han är en lysande Umami. Ungdomens källa och erfarenhetens mognad. Insikters insikt i kulminerad visdom och mandom. Mersmak, hungern som begär då han fyller varje por med sin vällustiga arom. Hans hud glittrar av kärlekens fukt. Tinder och bloss. Ssssssssssssss…

Han doftar sin kraft. Dynamikens sköna svett, tårar av viril virvel i dansens euforiska vattenkaskad.

Alla mäns man. I en. Han är Universum och han är välutrustad. 

Och! Han är min man, suckade hon och log in i den förlängda fortsattheten..

Rosenskindad, med stjärnablänk i syn.

Universum..

.....

© Victoria DominiQue

_______

UR TRANCE:

Hyllar den manliga Energin som värnar lyftande Kärleken. En Man. En underbar Man. En Djup Man, en sällsynt Gåva. Tacksam för den.

Musiken med min lyrik: 

ENIGMATICAL SHE AND THE MOON

hyllar kvinnans essens, lyssnas först som del 2 för upplevelsen.

Tack till Suno för Arr och Sång.

Tack Du som läser och njuter, och kanske även lämnar ett vackert litet avtryck.

Jag lämnar också ett sent Tack för all respons och Alla fina mail jag inte haft kraft, på grund av matthet, att tacka för personligen. Men Du och ni är alla uppskattade och värmer mitt hjärta. Ha det så bra och gå i frid.

Namaste

Victoria DominiQue 

Trance ... #KeepShining