11.

Egentligen hade jag inte planerat att fler skulle få sin rättvisa dödsdom verkställd. Jag hade tänkt mig att bli jagad och till slut avsluta mitt eget liv som final på min mission. Men Herren har uppenbarligen fler uppdrag åt mig eftersom ingenting tyder på att jag på något sätt är misstänkt.

Jag har de senaste dagarna kämpat med motstridiga känslor, pk-anständigheten och Lagen. Uppenbarligen har den omanliga anständigheten förlorat och Lagen har besegrat min svaghet.

När jag till slut insåg att min nära kontakt till offren försvårade för mig, tvingade jag mig att skapa kategorier för att betona sak och inte person. Det är inte människan jag avlivar utan förvillelsen. Schemat klistrade jag upp på kylskåpsdörren – Skändare, Feminister, Abortförespråkare, Klimatalarmister. Det skulle med tiden fyllas med namn, var det tänkt. Samtidigt är ju kännedom om de dömdas vanor av största vikt för att lätt och obemärkt komma åt dem. Det är övermänskligt att orka med både exakt planering och intimitet med de dömda. Hade jag fått order, tydlig order, och jag bara var verkställande så hade jag blundat och verkställt. Nu tvingas jag söka, närma mig, distansera mig och verkställa.

Herren har gett mig kraft. Herren ger mig kraft. Så länge jag går fri inser jag att Han godkänner, till och med har utpekat de dömda.

Mormor uppmärksammade mig på alarmisterna. Hon förklarade att de förnekade Guds Överhöghet och motsatte sig Hans Vilja. Om klimatet förändras så är det Hans vilja och vi ovärdiga ska inte lägga oss i. Så sade hon.

Listan på klimatalarmister tog aldrig slut. Till slut hittade jag honom! Kristen, Svenska kyrkan givetvis, som manade oss att värna Guds Skapelse. Men Gud ser till de sina! Mormors visdomsord. Kan vi värna Herrens skapelse bättre än Honom? Alarmisten är både skändare och klimatfanatiker och dessutom lika usel som KD:s Busch, hon som vill profanera genom samarbete med SD. Så talade mormor utan att veta vad jag hade i sinne eller att jag hade en specifik person i åtanke.

Att verkställa dödsstraff på en kyrkans man skapar dramatik. De som gapar om förföljelsen av kristna går igång, islamofoberna kommer älska att få ursäkt att anklaga muslimer. Om inga säkra tecken från Herren talar för motsatsen skulle Helge Aftongärd bli nästa man vars dom skulle verkställas.

HA var gift och har två barn, 8 och 7 år gamla, kyrkoherde med gott rykte och många följare, för han var som alla ”moderna” präster ägare av konton i alla stora nätforum. Frun Helen var och är engagerad i Röda Korset och kristna förskolan som barnen skolats i.

Som vanligt tog jag mig in i lurar, paddor och datorer utan problem. Jag förstod att han föredrog att tillbringa minst en timme före högmässan enskilt i sakristian. En magert besökt högmässa deltog jag i och jag fick känsla av att han i sanning trodde på allt han predikade, talade i olika ordalag om godhet och försoning, och hur vi känner närheten till gud när vi brukar dem i vårt vardagsliv och inte minst värnar och aktar skapelsen. Han såg trevlig ut. Reslig, blond snedkammad frisyr, glasögon med fyrkantiga svarta bågar som gav en bisarr inramning till hans vänliga blå ögon. Jag fick också bekräftat att han infann sig minst en timme innan.

Jag hade önskat att Herren hade gett tecken som visade att jag misstagit mig om HA:s skuld. Det fanns inget att tveka om. Herren hade väglett mig till HA. Han måste dö. Det störde mig att han gav ett så sympatiskt intryck, så kärleksfull i predikan och hade så exemplarisk lista på nätsökningar.

Har Herren gett sitt godkännande så finns ingen återvändo. Lagen kräver opartiskhet hur smärtsamt det än kan te sig.

Så jag började förbereda Helge Aftongärds rättfärdiga avrättning.