13.

Det blev en galen söndag. Galen, galen.

Jag steg ut genom kyrkporten bland de sista. Kameror och mikar överallt men alla reportrar var lyckligtvis upptagna så jag kunde smyga iväg. Gick väl en kvart och kastade handskarna i Pressbyråns sopsäck samtidigt med omslagspapperet till GB:s Magnum. Magnum, Magnum. Tryckte ner handskarna djupt. Tog blå linje hem från Centralen.

När jag kom hem duschade jag länge, länge. Vred på för fullt. Hett hett hett. Försökte förstå vad jag hade varit med om. Känna efter. Hur jag än kände fanns bara tacksamhet.  Tacksamhet och åter tacksamhet. Jag insåg – det är väl det jag gjorde – insåg att när jag inte har kontroll, full kontroll, verkligt full kontroll så är det lätt att jag tappar bort mig.

 Jag insåg att jag inte kunde förutsäga hur förhöret skulle gestalta sig, inte förutsäga min reaktion på det oförutsägbara.

Oförutsägbart? Jag insåg att jag absolut, helt absolut måste dra mig undan när jag fullbordat min mission, min heliga mission. Inte dumdristigt, ja dumdristigt stanna kvar och utmana ondskans illvilliga försök att få mig ur balans. Balans är allt! Balans bara balans – annars faller jag.

Galna söndagen var galen. Galet, galet. Skummade igenom alla skumma konton där jag har nick. Religiösa fanatiker gapade om kristofobi. En galen rasse skrev att han hade sett en muslim lämna kyrkan innan gudstjänsten. Jag vet att den där rassen bor i Arvika av alla ställen. Det är sådana dom är: de vet att första nyheten är sann även om den senare visar sig vara fake news. Fake fake fake!

Tevenyheterna toppade med Mordet I Sakristian. Det uttrycktes förvåning över att han befann sig ensam där, förvåning över att säkerheten på landets kyrkor är så skandalöst dålig, förvåning över att någon ville döda en så Utomordentligt fin människa – som en tårögd dam uttryckte sig.

Utomordentligt fin människa. Utomordentligt fin.

Jag gjorde mig ett O’Boy och fortsatte spana på mina rassar. Alla visste att de jävla muslimerna låg bakom. Allt pekade på det, sa de. De sa att det fanns en lapp med Allahu Akbar, men myndigheterna mörkade det. Se så de ljuger ljuger ljuger. Expressen skrev att det fanns misstankar om att islamister låg bakom mordet – men ”Ingen grupp har ännu tagit på sig ansvaret”.

Jag vet vet vet att Herren prövar mig! Min mission är att tysta Satans röster. Inte att locka fram Satan. Men jag vet vet vet att min mission, trots all galenskap, är Herrens plan och jag måste stå ut med alla kval. Det är så vi visar hängivenhet. Det är så vi visar att vi i hjärtat tar till oss Kallelsen.

Jag insåg detta då också! Denna galna söndag som långsamt mörknade. Som vanligt lutade jag mig till slut mot Hans varma bröst. Jag visste att Han i mitt bröst hade nedlagt de gåvor som jag nu visade mig värdig.

I den tryggheten somnade jag.