Jag kände en dag, då jag hörde Mikael skryta
om att ha varit 'här och där' och sedan även
'ha tagit sig råd', att köpa den där bilen eller

tvättmaskinen, senaste modellen av någonting
andra bara nog drömmer om att infoga i sitt liv.
Själv undrade jag vad jag hade att skryta med.

Betraktades skryt som att en smula överdriva
upplevelsen eller att faktiskt beskriva vad den
'extra pengen' kunde fås att räcka till'. Som att

säga 'jag har egentligen inte råd, men jag ville
kosta på mig något fint'. Själv skryter jag som
du vet, om att jag har varit i affären och köpt

två av något istället för bara en. Bara att i annans
fall det skulle kunna bli 'två båtar' eller 'två hus'
eller ha 'två vänner', istället för bara en. Jag skulle

kunna skryta med att jag aldrig träffat exempelvis
Hans Alfredsson, den som bor i Medelpad, inte han
som bodde på Lidingö. Men det skulle förstå kunna

vara 'en ren lögn'. Mig veterligen är jag vagt bekant
blott med en person i Medelpad och den människan
heter verkligen inte Hans. Min vän Hans bor ju där

i huvudstaden. Jag har så svårt att ljuga om det som
sant är. Annars går det ju att skriva och 'ge ut', en bok,
vilken ofta är som påhittad och då 'full av möjliga som

lögner och skryt'. Alltså va, jag skryter mest om vad jag
inte har, aldrig kanske haft eller aldrig varit med om.
'Jag har aldrig varit i Costa Rica'. Kan Barbro kläcka

ur sig och jag blir då mäkta imponerad förstås. Trots
att jag själv heller aldrig varit där, bara att jag aldrig
kommit på mig själv att nämna något om den saken,

för just Barbro. Nu är det förstås många som heter
eller kallar sig för just Barbro. Någon kallar sig för Bo
utan att för dens skulle heta så. Eller kanske Jean'ne.


(Som Thomas kunde ha berättat om saken,
bara han berättat för Ulla-Eva om saken.)