Smärtan har blivit min rumskompis
Den har flyttat in i mitt huvud
och har börjat möblera om mina tankar
Soffan ska visst stå där

Smärtan påminner mig oftare än min mamma tjatar
om att huvudet helst vill sova
att knäna inte vill gå i trappor
och att fingrarna börjar glömma hur man ritar

Smärtan grumlar mina minnen
Hur känns det att inte ha ont?
Hur tänker man utan huvudvärk?
Hur leker man utan bekymmer?

Smärtan tänker visst inte flytta ut igen
så det är väl lika bra att vi blir vänner
Den får följa med på mina äventyr
för jag vill inte stanna kvar i min soffa

Smärtan får smisk av livsglädjen
Huvudet, knäna och fingrarna ska med
Jag ska vara vaken, gå i trappor och rita
Det gör så ont men jag vill leva livet