Bara dockan är sig lik idag

Den jag köpte en gång
i ett stånd på ett torg
för alltför länge sen

Kanske hade jag trott
att livet stod still
just där och då
på min egen trettioårsdag

Med åren som gått
blev dockan min vän
och bundsförvant

Kanske är det för att jag
alltid sett på henne som
någonting intressant

Hon som så lätt tycks dölja
sitt innehåll
under sin färgglada sjal

Och som jag själv när lusten
faller på
kan öppna och plocka isär

För att sedan
om jag ångrar mig foga
samman henne själv
till en av flera igen

Den dockan jag köpte
för länge sen och alltid
sett som min vän