Klagosången hörs över vidderna
En gråt som får blodet att frysa till is
I skymningen är hon dess drottning
Under natten dess rättmätiga härskare

Få känner verkligen till henne
Den som söker, söker i blindo
Hon ger sig ej till kännedom
För den som ej visar sig duglig

Ylandet hörs än, hennes klor sliter mot bröstet
Bjällror klingar och hon spelar sin sång i fjärran
Men att skona, det sker alltför sällan
Och du utgör inget undantag