– Du öppnar mig aldrig. Jag har inte fått frisk luft på länge—du har glömt hur världen ser ut.
– Att tjata är det du gör bäst. Har du någonsin tänkt på att uppskatta mig? Jag håller oss säkra. Konkreta.
– Och när har du uppskattat mig? Utan mig skulle personen som bor här bli galen.
– Hur då?
– Det finns forskning. Man känner sig instängd, isolerad, utan mig.
Det minsta du kan göra är att öppna mig—
så slipper jag stirra på dina dystra väggar.
- Utan mig har våran person inget privatliv. Utan mig blir vi genomskinliga och osäkra. Har du verkligen upplevt hela rummet? Varenda detalj? Du söker nåt utanför som kanske finns här.
- Kanske, men fåglarna skränar och vinden viskar.
- Då kanske du får viska tillbaka
- Och du kanske kan titta ut emellanåt
- Det skulle vara något.