4.

Barnen, var fanns de? Emil kunde inte minnas när han såg ett barn senast. Å andra sidan såg han överhuvudtaget få människor. Han hade sett fler döda än levande. De döda med huden perforerad av vassa, grå hyfer, som om pesten hade kastat ut lasson för att erövra en ny värd. De som hade legat länge flöt ut till en grå slemdeg som klädde av skelettet. Ingen vågade röra dem. När det ännu fanns kalk öste patrullerna säckvis varje dag över nattens offer och gömde pestens grå blommor. Nu fick många ligga och långsamt breda ut sig och spädas ut av regnen. De döda sipprade försåtligt ner mellan torgets kullerstenar där de väntade på en ännu inte död för att smyga med i hans sulor och så småningom ta honom. Emil mådde illa.

Bara till för några månader sedan upprätthöll patrullerna ordningen, som det hette, men åt plundrarna fanns inget att göra och till sist erövrade resignationen den inbillade ordningens väktare och de började själva tömma lager, plundrade plundrarnas förråd och forslade dyrbarheterna till säkra ställen som ryktena menade fanns intill sopstationen, men andra menade att de låg någonstans ute i skärgården. Givetvis tog de med sig också smittan. Ingen plats var fredad.

Vällingby centrum liknade en stad i krig, med döda, halvdöda, ännu inte halvdöda, med gapande skyltfönster, tömda butiker och igenspikade fönster. Alla, inklusive Emil, som dock bodde vid Mälaren, gjorde sin egen tilläggsisolering, primitiv, och inte särskilt effektiv. Människor kunde döda för batterier och bränsle.

Han knäppte igen, såg och luktade på sina händer, rättade till den impregnerade lädertutan, lyssnade och väntade tills patrullen var utom hörhåll, drog ett djupt andetag och fortsatte gå.

Risridån öppnade sig mot vägen. Asfalten låg fuktig och blank. Ängen, dit han ämnade sig, låg gråfuktig. Ett rabarberstånd lyste fräckt grönt. Emil hade noterat att de var de enda levande varelser som vågade håna pesten.

Emil tvekade. Framför honom låg ett minfält. Varje kvadratcentimeter av det som låtsades vara gräs var minerad med grå död, men den fanns ju omkring honom sedan gammalt, till och med i varje kubikcentimeter luft som han drog ner i lungorna, överallt. Så varför bry sig?