I tystnaden
I ensamheten
Där frågor, ångest och saknad gror
Där hoppet sakta kvävs.
Ville aldrig bli han som
Blev ensam kvar
Han som blev över
Den som aldrig dög.

Det är jag som är
Min egen bödel
Han som trycker ner, tystar
De sjok av drömmar jag en gång bar.
Hur kan en man
Hata sig själv så?
Förakta den lilla pojken
Som jag faktiskt var.