Envar vuxen människa har ansvar för sitt egna liv,
sin egen upplevelse av kärlek, sensualitet, förälskelse,
sexualitet.

Envar förälder har ansvar för sitt eget barns uppfostran
och uppfattning, utbildning, upplysning om hur livet
fungerar

och att bereda vägen framåt för ett barns liv som vuxen.
Så att barnet kan bli en självständig individ som skall
kunna

bli och vara 'självgående' samt kunna bestämma själv
över såväl kropp som själ.

När skall människor förstå att envar vuxen har eget
ansvar för sina egna handlingar och sina egna upplevelser?
När två människor

upplever förälskelse, kärlek och sexuella handlingar,
så handlar det om vad i dessa upplevelser som, trots
att handlingar är

'gemensamma upplevelser', så ligger ansvaret, när så är
möjligt att 'ha koll på', den egna individen. Så talet om
att 'överlämna sig'

i någon annans händer, det är i och för sig en föreställning
om vad som utspelar sig.

Men om nu en kvinna får för sig att hon 'överlämnar sig åt
någon man', så 'överlämnar sig i så fall en man åt en kvinna'.
Det är alltså en felaktig

uppfattning att tro att bara för att en man uppfattas som
givande och kvinnan som mottagare, ungefär som med ett
eluttag och en kontakt

som förs in i eluttaget, det som kallas 'hane' och 'hona',
så betyder det inte någonting ensidigt. Utan det innebär
ett samarbete.

Så om en kvinna säger att mannens och kvinnans kroppar
och sinnen är olika, så stämmer det, deras upplevelser
skiljer sig åt.

Men även olika män och olika kvinnor skiljer sig åt.
Om en kvinna vill hävda att en man fått för sig att det
bara skulle vara

att föra in en snopp i en slida och att det sedan bara är att
'knulla på' och sedan hävda att mannen i så fall fått en
märklig uppfattning om den saken,

och bör kunna få veta att en kvinnas kropp 'kräver'
mera än så... ...är det kvinnans sak att ta reda på hur
en kvinnas kropp

och sexualitet fungerar. Det är även mannens eget ansvar
hur hans egna sinnen och kropp fungerar och de som tror
sig veta något om den saken,

bör kunna 'dela med sig' av kunskapen. Att det 'inte görs'
i någon högre grad, ofta nog, kan inte 'lägga skuld' på någon
speciell människa.

Även om någon nu fått den uppfattningen att kvinnan skulle
bära ansvar för någon annans sexuella upplevelser, så är det fel,
en felaktigt uppfattning.

På samma sätt är det med mannen som inte heller bär ansvaret
för hur kvinnans upplevelser kommer att kunna ta sig ut.
Som framgår här tidigare i texten.

Envar har eget ansvar för sin egen person, ingen bör kunna
'skuldbeläggas' för om eller hur någonting upplevs. Det är även
så att det är skillnad

på föreställning om en händelse och vad som faktiskt händer
sedan. En uppfattning som är vanlig är att en man och en kvinna
talar med varandra om

'hur de vill ha upplevelsen'. Men i själva verket är det mera av
handling än faktiskt delande av upplysningar och tal om vad
som skulle komma att utspela sig.

Ofta vågar man inte berätta, för varandra, av rädsla för att kunna
'skrämma bort' den andra. Trots föreställningen om att förälskade
människor bör kunna känna

trygghet med varandra. Den här rädslan för att mista, är ofta mera
stark och styrande och gällande, än föreställningen om trygghet
mellan älskande.

'I en perfekt värld' skulle 'kontroll' vara 'förhärskande'. Men vi lever
inte i en 'perfekt värld'j. Dessutom är vi inte 'ett' och blir heller inte
'ett', bara för att vi delar ansvaret

och upplevelser av att höra ihop. Dessutom, som om det inte vore
nog, skiljer sig fantasier och verkliga händelser åt. Det är 'okej' att
fantisera om 'saker och ting'

och det är envars 'rätt' att ha sin egen fantasivärld. Kvinnan har sin,
mannen en har sin. Marianne har sin, Ulla har sin, Staffan har sin,
Thomas har sin.

Bara för att man ibland säger saker som man inte menar, så kan det
låta som om man menar dem. Som exempelvis 'gör du så, då tar jag
livet av...' sig själv eller den som 'gör'.

Ofta menar man inte vad man säger. Utan det är en sorts 'fantasi',
ett slags 'hot', i den meningen att det skall förhindra vidare möjlig
utveckling. Man hotar varandra

'med vedergällning' därför att varje handling eller prat, medför
'konsekvenser'. Så är det mellan älskande och mellan medlemmar
av familj och släkt, mellan vänner,

bekanta och 'tillfälliga främlingar'. Gör du så blir besviken
'då skall du nog få se'. Det som brukar kunna hända i verkligheten,
är manus till serier, böcker,

pjäser, berättelser, fulla av, motiv till. Få händelser i verkligheten
har aldrig tagit vägen in i ett eller annat manuskript. Det vore
förstås önskvärt om

'saker och ting' kunde vara lika lätta att uttala som 'löften' till
andra människor. Men riktigt så ser verkligheten sällan ut.
Som ett exempel på fantasier

och verklighet, kan nämnas att det är 'okej' att fantisera om att
snatta något i en butik. Medan det brukar ses som en brottslig
handling att gå till en butik

och faktiskt genomföra handlingen. Den som bara fantiserar om
saker eller skriver 'thrillers' och 'detektivromaner', brukar sin
fantasi. Men den som

'gör slag i saken' i verkligheten, brukar allmänt betraktas som
brottslig verksamhet, vilket människor som har med polis,
fängelser och juridik att göra,

berättar om. Om du tar något, en sak eller någons liv, så blir
du straffad för det. Straff brukar kunna vara att utmäta för
fusk och att 'bryta mot reglerna'

i andra sammanhang. Alla människor har val och alla människor
kan ofta 'göra ett val'. Alla människor har ansvar för varandra.
Varför skulle det annars

finnas en instinkt att hjälpa människor i nöd? Varför skulle det
annars finnas räddningstjänst, skola, sjukhus, polis eller militär.
Varför skulle det annars behövas

regler för 'uppförande och ordning' om människor alla som per
automatik vore positiva samt goda medborgare, som bara ville
varandra väl och handlade just så?

Som du nog vet är missförstånd en utbredd företeelse, Både det
som kan betraktas om avsiktliga missförstånd, sådan som leder
till skratt eller stridigheter.

Vad vore livet värt om vi som lever, inte kom att bli som osams
ibland, ägnade sig åt att skapa skandaler eller bröt mot reglerna
då och då, vore livet värt att leva

om jag inte fick för mig att 'blanda bort korten' är någon inte var
närvarande just då, när jag gjorde det? Skulle det vara märkligt om
jag straffade och hämnades, säg?

Om du var nyfiken nog att läsa hela texten och nu kommit till slutet
av densamma, då kan du nog fortsätta på egen hand och tänka ut
en högst privat som fortsättning även?