Nej, jag är inte redo
Inte än
Jag kämpar för att överleva.

Försöker hitta orsakerna
Att ge mig en dag till
En vecka, en månad
Varje sekund räknas, ett andetag till.

Nej, vill verkligen inte dö
Men lusten att leva..
Är inte alltid närvarande
Och det kan skrämma mig.

Jag inser att jag fastnat
Instängd i depression sedan många år
Men det är ju bättre också
Sådana dagar längtar jag efter.

Tror det kan vara svårt att förstå
Den paniken som byggs upp i huvudet
När allt mörknar, inga svar
Hur satans hopplöst allt kan kännas där och då.

Och i slutändan så är jag rätt säker idag
Ja, vi kommer ju alla gå vidare
Förr eller senare
Och när min tur är kommen
Så blir det som ödet stakat ut, inte av mina egna händer.

Det ger mig i alla fall lite ro.