6.

Några dagar senare efter resultatlöst sökande drabbades Emil av sol. Han blev mycket förvånad eftersom allt varit grått, grått och grått igen. Nu gluggar av blått och överraskande varm sol. En förmiddag som värmde och torkade upp.

Denna dag ingen blåst heller. Det blåste nästan aldrig. Som om allt bedarrade, höll på att ta slut.

Efter invanda, långsamma och noggranna förberedelser gav han sig av på en längre vandring bland halvdött och heldött och råkade på en nybyggd villa mellan nya Grimsta begravningsplats och Grimsta skjutbana. Den lyste utmanande vit i solskenet mot allt grått. En kvinna på tomten som varsnade honom ställde sig utmanande med ett gevär Stopp!

Nämen! Hej på dig du också! ropade Emil och sträckte armarna nonchalant i vädret. Emil fattade att han hade med ännu en skitnödig så kallad medmänniska att göra. Han var 100 meter bort kanske från den kubiska villan i två våningar.

Han hörde henne fnysa och hon ryckte utmanande fram ett kort steg Varför driver du omkring här?!

Emil gav henne friska långfingret och ryckte ogenerat på axlarna Det ska du bara skita i! Vad gör du där? Han hörde att hon var välartikulerad och behärskad, inte som patrullerna eller de halvdöda till kropp och förstånd.

Hon fnös igen och tog ännu ett steg fram Jag bor här! Hon granskade Emil medan han stod med armarna längs sidorna. Vad är det där? sa hon och pekade med geväret? Lädret alltså! förtydligade hon liksom ursäktande.

Emil gav henne korta långfingret Amputation!

Hon såg misstroget på honom och höll slappt geväret i höger hand Amputation?

Emil skakade på huvudet och fortsatte gå men kvinnan följde avslappnat efter Vem amputerade?

Jag! sa Emil Vem annars?! Om du hade gjort så var det väl med det där?! och pekade på vapnet.

Hon fnös igen Var inte löjlig! Får jag se!

Nej, du får inte se! Det här är ingen freak show!

Ja men jag är läkare! sa hon liksom förvånad och höll fortsatt geväret slappt i höger hand, liksom förvånad över att Emil inte fattade att hon faktiskt är läkare.

Visst, visst, det är klart att du är läkare! Och jag är professor i amputologi. Är det med den där som du skaffar dig patienter? Givetvis fnös hon igen, stannade svarslös och Emil fortsatte gå i solskenet som drabbade honom igen.