När jag ser
på den svarta tavla

som för dagen
tycks sakna både
ord och mening
i skrift

Tänker
jag mig tillbaka
till en annan tid

och den där
lilla flickan med
flätade kringlor
och rosetter
i sitt hår

Hon som såg
så avvaktande ut
och blyg

Fastän fröken
på svarta tavlan
där längst framme
vid katedern

Med griffelkritor

tecknat
en färgglad
blomsterkrans

Och i dess mitt
skrivit de båda orden

Trevlig sommar!!

och därunder
en uppmaning
med versaler
som löd LÅT STÅ!!

Så såg den lilla flickan
längst bak på sista raden
bakom sitt bänklock

lika bortkommen ut ändå