9.

De satt tysta efter Olivias sorgsna lilla gubben.

Emil kisade mot solen som kort visade värme mellan grått, och reste sig. Olivia tog fast grepp om vapnet Vad gör du?!

Emil ryggade och tappade nästan balansen när han rädd klev ner på gruset Vad gör du?!

De iakttog varandra vaksamt och Emil backade försiktigt. Olivia stönade och kastade geväret upp närmast tunga, ornamenterade ekdörren Förlåt! Som du sa: vi är båda rädda. Förlåt, Emil!

De iakttog varandra och hörde avlägsna motorljud och skjutningar. Emil stönade Det är så dom gör! Mördar och plundrar! De ger sig på varann också. De blir färre och färre, men farligare och farligare.

Olivia suckade och såg upp på ett guldkantat gråmoln Han är förlorad! Min Rustan! Jag förstår! Han är borta!

Emil ville trösta men vågade inte Jag vill inte tro det om mina.

Olivia konfronterade honom och reste sig utmanade Du kanske! Vad ska jag tro efter allt jag har rönt!?

Emil stod undrande Rönt?

Hon satte sig tungt Det jag har fått veta! Det jag har fått veta!! Hon gestikulerade och pekade på Emil som stod lugn och avvaktande Det du har sagt!

Han avvaktade Du har släppt in mig i ditt liv, Olivia, och jag är bara ärlig.

Olivia hängde med blonda korta frisyren som bländade ett ögonblick i tillfällig sol Jag förstår. Jag gör det! Jag förstår. Hon tystnade och sa dämpat Ärlig kan göra ont!

Emil avvaktade och satte sig försiktigt jämte henne Jag har diesel och honung och diverse utsäde och fröer. Några konserver har jag också.

Efter en stunds funderade med knäppte händerna såg hon allvarligt in i Emils blick Du vill flytta hit?

Jag är jägare, duktig jägare men Winchestern fick Sara. Du har en Tikka ser jag. Jag bor i en kolonistuga. Värms med en dieselkamin.

Olivia såg ner på händernas kortklippta naglar och Emil sa Du kan väl fundera på saken. Eller?

Hon nickade försiktigt och fortsatte iaktta sina händer som längtade efter att vidröra annan hud, varm och manlig hud.

Emil reste sig försiktigt och backade långsamt undan Jag går hem till mig nu, kommer gärna tillbaka i morgon. Om du vill?

Väldigt gärna! log hon, hämtade geväret och eskorterade honom till grinden. Väldigt trevligt! sa Emil utanför grinden Att prata med nån som du, menar jag.

Olivia log och nickade Mycket trevligt!, och fattade att han ville ha sagt så mycket mer och gillade hans slanka kropps spänstiga gång.