Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En stilla bild av ödslighet och förfall. Liv som en gång fanns, nu på gränsen till tystnad. Allt har sin tid.


Så visslar ödsligheten (haiku)


Parkträdet torrt, visset,
parkbänk visslar vilsen så,
hemtama duvor dör




Bunden vers (Haiku) av Leif Daniel Isaksson VIP
Läst 26 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2025-04-25 10:46



Bookmark and Share

  lodjuret/seglare VIP
Så länge det har funnits människor, har det kunnat finnas förfall, så även om ödemarken kan delas upp i öde, mark, en och tall. Det väl skall 'annonsera' en slags 'sorglöshet' när någon hörs vissla, så vida det ej är vinden i naturens formationer vilka kan få lufta att ge ljud ifrån sig, förstås.Uttrycket 'redan de gamla romarna...' eller 'redan de gamla grekerna...' kan vilja ge en fingervisning om att en företeelse sällan kan tänkas ha 'uppstått' i nuet. Utan 'det mesta', oavsett själva aktiviteten är att se som 'gammal eller ny', resultatet, brukat kunna bli 'detsamma'. Ungefär som 'den som gräver en grop för andra, kan falla själv däri'. Eller 'Högmod går före fall' och så vidare...
2025-04-25
  > Nästa text
< Föregående

Leif Daniel Isaksson
Leif Daniel Isaksson VIP