På kullen
i heliga hjärtats basilika

sjöng nunnekören
en söndag
så himla vackert
att själen ville lyfta.

Fastän jag inte
förstod ett enda ord
svävade mitt hjärta
under valven

bland böner
oavbrutet uppsända
till fallna hjältars
hågkomst.

Jag hade inte
den rätta tron
fick därför inte gå
till den heliga måltiden.

Men jag undrar ännu
om jag framhärdat
kunde någon
ha hindrat mig?

Gud var ju mig så nära
där, just då.