...vågorna slå mot en strand. Det finns som en oändlig
mängd av vågor, bara en själv är där och så länge att det
någonsin är svårt att slita sig där ifrån.

Att vara förälskad och vara med någon, det är olika
varje gång. När en själv mår kass, är det förstås svårt
att skapa. Ändå är det nödvändigt för processen,

att försöka klättra ned för ett berg, samma väg
som en först kämpat sig upp. Det är 'en del av upplevelsen',
att det är som en upplevelse unik.

Alltså delvis olika varje gång, men samtidigt inom
'samma fält'. Ungefär som färgen grön, ett spektra
av nyanser av grön, av grönt.

Det måste förstås få sjunka in. Ibland tar det tre
sekunder, ibland en dag eller något längre.
Det 'bara händer' och så bara blir det något, alls.