13.

När Olivia såg Emils storögda och missnöjda reaktion sa hon ursäktande med Tikka fortfarande i högerhanden Det är rören!

Emil nickade bekräftande Rören. Han såg sig omkring i den öppna planlösningen: i centrum en grupp ljusa möbler för umgänge, längre bort något som såg ut som en myshörna med två mjuka fåtöljer, två små bord och läslampor; på vita väggarna modern obegriplig konst, och faktiskt en skruvad skulptur av melerad plast eller kanske glas på en svart fyrkantig sockel. En stor matta låg hoprullad bakom den.

Till vänster fanns köket med diskbänk och arbetsbänkar i granit.

Det finns ju inget vatten! sa Olivia ursäktande när hon såg att han varsnade staplarna med disk.

I samma stund insåg hon att hon levde i väntan på ett mirakel! Hon satte sig stönande på hallens enda pall Du måste tycka att allt det här bara är galet?!

Emil bet sig i läppen och sa med blicken på soffan som hade blivit hennes bädd, trodde han Det är svårt för alla! Olivia: för alla.

Hon reste sig hastigt Vad tänker jag på?! Förlåt, Emil! Han stod med händerna fulla och hon visade in honom i köket som var ljusare än resten tack vara små fönster, ja mer som gluggar, i rader på båda sidor om ett igenspikat fönster. Spyglass, förklarade Olivia och svepte ekbordets skräp ner på golvet Ställ ifrån dig grejerna för guds skull! och bjöd honom sitta på stolen som hade ryggen mot diskbänkens bedrövliga bråte.

Hon såg sig villrådigt omkring och hängde Tikka på axeln Kan jag bjuda på något? Emil såg förvånad in i hennes vänligt uppspärrade blick Du behöver inte vara artig, Olivia. Jag hoppas bara att vi kan jobba tillsammans.

Hon ignorerade honom En whisky, kanske?

Whisky?! Har du whisky? Han betraktade henne uppriktigt förvånad.

Hon log Inte jag, men Rutger. Han har källaren full. Hon rätade leende upp sig En tia? Emil nickade och hon gick raskt till ett skåp i myshörnan och återkom leende med ett vackert whiskyglas med en ljusgul och väldoftande sort som han vant sniffade och avsmakade. En riktig höjdare! tackade han henne leende och lät hälften rulla runt i munnen innan han svalde i portioner. Hälften kvar lät han vila i glaset.

Olivia kände sig upprymd: för första gången på länge var hon värdinna.

Emil var också glad. Inte bara för whiskyns värmande och avslappnade effekt utan också för att någon pysslade om honom.

Leende iakttog de varandra och Emil lutade sig fram med händerna om glaset Jag vet inte vad det bli av det här, men jag tror att vi tillsammans kan åstadkomma något av värde.

Olivia blev allvarlig och satte sig rak på stolen Du är jägare?

Emil nickade Jag är jägare. Olivia klappade Tikkan på axeln Jag har en till. Gott om ammunition. Vi kan behöva försvara oss.

Emil nickade och tog en liten klunk Vi kan behöva försvara oss. Han log och lade försiktigt till Jag är glad att du talar om ett vi.

Olivia nästan rodnade och reste sig Jag ska visa dig runt! Emil svalde det sista och följde henne.