Du letar ständigt

efter mer kompensation

för dina påtvingade fel.



Ser din utvilade harmoni, hårdhudade sårbarhet;

det kallas för svaghet.


*


Din påtvingade ynklighet

med komprometterande tårar

och medföljande fala ödmjukhet.



En gömd förfining, godhet slagen ner till överlevnad;

det kallas för svaghet.


*

Dina olösta konflikter från vardagen

där flertalet behandlar dig illa

och ingen ork finns att bearbeta smärtan.



Allt utanför den kulturella normen är en sjukdom;

det kallas för svaghet.


*

Du måste tjäna något på att agera?



Serverar sanningar vilka du dribblar bort över linjen till inkast,
men speltiden är slut; just precis som du.



Det kallas för svaghet.