14.

Dagarna gick och Olivia visade honom runt i den till yttre skinande villan som helt klart var på dekis på insidan. Värdinnan skyllde på att det inte går att få tag på personal, hon sa så. Emil tänkte att det var väl han då, som är personal. Egentligen hade han ingenting emot det. Det viktiga var att få någonting gjort!

Kvällarna och nätterna tillbringade han i kolonistugan och kom åter till villan med diseldunkar och burkar naturhonung, allt utsäde och alla fröer.

Försiktigtvis grävde han ner en dunk diesel, en honungsburk och igenlackade flaskan whisky som var mer än halvfull. Det skedde samma morgon i stilla regn då han sa farväl för gott till kolonin.

I ett litet källarrum hade Emil häpnat över den robusta hyllan som hyste whisky av olika dyra sorter, minst ett tjog. Där fanns också tre dunkar diesel till elgeneratorn som inte gick igång. Dessutom två stora plåtkärl märkta Vetemjöl och Havregryn. Olivia hade erbjudit honom att välja vilken whisky han ville Det kan kännas bra med en sängfösare.

Olivia hade ett labb där nere och berättade ivrigt om rabarbern ur vilken hon försökte extrahera verksamma ämnet eller kombinationen av ämnen som mördar möglet och visade för ovana Emil på labbglas med odlingar och extrakt. Emil hade artigt nickat och sagt Spännande!

Dieselgeneratorn var ett bekymmer och oljepannan död. Irriterad hade hon till slut hittat användarhandboken för generatorn som var ny för Emil. Han hade vägrat pilla i den utan bok.

På eftermiddagen samma dag som han flyttade in för gott, fick han igång generatorn. Han skyndade upp och Olivia i köket log Utmärkt! Emil, storartat! De såg till att laptop och mobil pluggades för laddning – Emils gamla HP och android, Olivias båda Apple.

Olivia klappade i händerna Det här måste vi fira! Emil hade noterat att hon hade klippt hemska naglarna och kammat sig och gjort en snygg knut av långa håret. Hon återkom från barskåpet med en stor whisky åt Emil och San Pellegrino åt sig själv.

Själv hade han tvättat bort, så gott det gick, sunket i alla hudveck och bytt till ganska rena kallingar och skjorta. Inte för att han trodde att det skulle bli något, bara en sorts respekt: hon ansträngde sig och då kunde väl han också göra det.

De skålade Ny början! och sneglade på sina devicer som ännu inte visade tecken på ny början. De kommer! Tar tid, sa Emil och tog en liten mun till av lena whiskyn. Tysta satt de i köket tills Olivia sa vänligt Imorgon ska jag visa dig allt om Tikka, Rutgers Tikka som får bli din. Hennes stod lutad mot hemska diskbänken och Emil hade sett till att regnvatten samlades upp i hinkar, för det regnade igen stilla och tveksamt. Diskberget måste brytas ner fat för fat, glas för glas och han bävade inför att koka vattnet och låta det svalna och rota i berget av försummelse.

De hoppade till när Olivias mobil pep till och annonserade att den vaknat.