15.

Ett välkommet pip. Som första vårfågel – bara minne: ingen fågel, humla, bi eller geting skulle låta och de visste båda två att inte ha förväntningar, bara se tiden an.

De iakttog varandra storögt och förväntansfullt och Olivias smala fingrar flinkade in koder efterhand och till slut visade sig startsidan med hennes leende självporträtt. Emil anade läkarrockens vita krage.

Han följde med blicken svarta kontakten i väggen som sladdade ner till fördelardosan på solkiga golvet och stannade upp på ganska rena köksbordets 4 devicer som sög åt sig energi som utsvultna kultingar.

Olivia fortsatte med laptopen och sa glatt Jag kan komma åt mina dokument! Jag kan det. Hon nickade nöjd De jag har på sticka, eftersom nätet är kaputt.

Strax därpå sumrade Emils mobil och så småningom såg han sin startbild med Sara och tonårsdöttrarna framför mogna rågåkern.

Deras laptops kom igång och laddades långsamt, men vad gjorde det?! De blev mättare och mättare.

Oliva log och reste sig Lysande!, greppade Emils inte urdruckna whiskyglas som hon fyllde på i baren. Hon återvände leende Din förtjänst, Emil! Din, bara din!

Hon satte sig mjukt och leende mitt emot honom Det här är stort! Mycket stort, Emil! Med rent pekfinger pekande på sin mobil och laptop sa hon rörd Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva det här ingen! Nej! Jag trodde inte det, Emil!

Emil fattade att de var olika världar: hon huvud, han händer. Eller mera: hon bara huvud, han både huvud och händer! För hur kunde Rutger och hon inte få igång livsviktig el?

Händer vet att utan huvud famlar de i mörker.

Huvudet underskattar händers kraft.

Tiden stod stilla fast klockorna visade 15 juni 2028. Dieseldunster smög upp med värme från öppna källardörren. Olivia skyndade upp på övergivna övervåningen och öppnade ett litet smidesgallerförsett fönster.

Emil kände ett försiktigt drag för han hade givetvis öppnat ett litet lika skyddat källarfönster.

Olivia som hade både fast och rörligt bredband sa liksom ursäktande Dött!

Medan kvällen nalkades letade Emil efter sparade bilder och kände värmen som strömmade från dem. Var är dom? Var är dom?! Ovissheten pinade honom. Nådde dem fram till Säter? Mår dom bra? Är allt som det ska? Har jag gjort rätt? Kunde jag ha gjort mer?

Dött!

Med ens hatade Emil devicer som lurar till hopp och alltid sviker.

Olivia var glad men Emil stördes i köket av lukten av död – Rören! som Olivia sa.