24. 

Hade aldrig hänt om det var Sara! Emil var helt övertygad. Hon hade inte klandrat honom för lat och oansvarig. När han tog sig en tupplur visste hon att han behövde den. När hon sov en stund visste Emil att hon behövde det.

Emil satte sig rak och tog en klunk whisky för att skölja bort dåliga smaken i munnen som Olivias blick orsakade och tänkte nästan högt Vi jobbade och slet båda två och försummade ingenting; inte oss själva, varandra, flickorna eller gården. Vi fanns alltid där för allting.

Hem! Det var länge sedan han så intensivt längtade hem! Hem är där Sara och flickorna är!

Här var det helt naturligt annorlunda. Här var han personal som alltid ska finnas till hands. Emil visste.

Eller var hon bara sur för att han smutsade ner husbonnfolkets fina fåtölj?

Egendomliga dröm! Jag hade kommit fram till ett stup som bottnade på en grusplan. Skogen runtom var grön och min kompis stod redan och väntade på mig långt där nere. Till slut hittade jag ett ställe där jag kunde ta mig ner med två våghalsiga hopp, båda med ansiktet mot släta bergväggen. Kan det ha varit ett övergivet stenbrott? På grusplan fanns inte kompisen kvar – jag minns inte vem han var men vi var på väg till en fest där alla andra redan fanns på plats. Jag som aldrig brukar vara sen!

Jag gick längs en stig sakta uppåt åt det håll jag trodde var rätt. Den slutade på en grusplan framför en sliten byggnad. Huset stod i vinkel och en robust solkig dörr var ingång till översta våningen eftersom det var byggt vid ett annat stup. Flera våningar ner och jag såg spiraltrappan på bortre gaveln. Slitna golv. Korridoren hade åtskilliga små rum med fönsterförsedda dörrar, väggarna hade anslagstavlor med urgamla meddelanden och skräp. Rummen var nästan alla tomma utom två med skrivbord, dator med tjockskärm och hyllor med pärmar. I ett tredje rum satt en man vid skrivbordet och pratade i telefon.

Runt hörnet såg jag i bortre änden av korridoren en man på en pall. Han var vanligt klädd och inte en väktare, satt och rökte med ankeln vilande på knät och blicken på solkiga golvet. Det var som om jag var osynlig! Dörren till balkongen gick lätt upp och jag hann inte gå ner längs den rostiga, eviga spiraltrappan för Olivia väckte mig.

Hon hade förresten gått till köket och börjat laga mat och Emil hörde henne riva upp tre påsar friluftsmat.

Champagnen stod kvar på köksbordet.