26.

Morgonen var nästan solig. Och tyst och stilla och grå. Med en kopp pulverkaffe sträckte Emil på sig på gruset. Inte ens elaggregatet hördes. Han hörde andningen, suset från flödet som hjärtat rogivande höll igång och försynta kraset från gruset under kängorna. Nästan blått lite här och där i gråmolnens sprund.

Han granskade sista skvätten trist kaffe och svalde den. Trist men koffein!, sa han till Mälaren långt där nere som låg grå och blank som ett skiffertak.

Vid köksbordet satt Olivia leende och tog emot honom Stor dag idag! Det är dags nu, Emil! Han nickade och rotade fram två Snickers och de gick grusgången till garaget där Olivia nästa ceremoniellt, tyckte Emil, överlämnade garagenyckel och bilnyckel. Givetvis var batteriet dött och Olivia himlade Vad vet jag?! Självklart var Rustan hennes chaufför också! Emil längtade hem: med Sara hade det här aldrig hänt.

Inför denna stora dag hade Olivia inte kollat att bilen var okej. Inte ens tänkt att någon måste kolla att bilen är okej.

Tålmodigt förklarade han att han måste avlägsna batteriet och transportera 15 kg tunga åbäket ner till elaggregatet – Det tar tid! Olivia skakade på huvudet Gör det du måste! och drog irriterad iväg.

Rustan hade verktyg och Emil hade kunnande så snart stod batteriet på laddning i källaren.

Två påsar Ris och kyckling fyllde han med kokhett vatten och sköljde ner lunchen med två burkar Ramlösa Citrus. Emil stönade Vafakk ska man göra?!

Han städade undan och fann i källaren att batteriet var laddat så att det räcker för idag.

I Lövsta tittade han till Svante som låg kvar av det som nu fanns kvar av honom. Ö&B låg som han lämnade det. Lokalen var stor och enda ljusinsläpp var porten. Han hittade allt som Olivia krävt och samlade allt han behövde för de kära i Särna för sig.

Garageinfarten var stängd men inte låst och Emil låste efter sig. Olivia kom med Tikka och log åt fullastat baksäte, baklucka och takräcke. Hon drog sig tillbaka efter att känt att garageinfarten var korrekt låst.

Emil hade lastat ut allt och behövde göra sig av med onödigt emballage. Sopcontainern intill var låst och luktade illa. Emil hittade en nyckel i garaget som kunde passa. Det gjorde den och han backade bestört över avskyvärda lukten av kadaver.

Där låg mattan i rulle med det som fanns kvar av två fötter som skymtades i ena änden.

Emil blundade, grimaserade och stängde luckan så tyst han bara kunde, låste så tyst han bara kunde och hängde nyckeln där han fann den på garageväggen.

Förbjudna tanke! Emil satte sig tungt på förarsätet och försökte göra sig av med hemska tanken att i stanken hade han och Olivia haft döda Rustan inrullad i en wiltonmatta inpå sig. Eller någon annan?! Varför har hon inte sagt något?!

I köket hade Olivia belåten över alla leveranser gjort middag och hade kylt champagnen från igår.

Olivia som fått vara värdinna tackade Emil med en skål och Emil sa leende att han hade emballage som han inte kunde dumpa i containern eftersom den vara låst. Olivia iakttog honom vaksamt och sa kort att hon tar hand om det. Emil slog ut med armarna Inte ska du göra det! Mitt jobb!

Olivia såg strängt på honom Jag tar hand om det!

Han ryckte behärskat på axlarna och tog ännu en klunk av omöjliga champagnen. Nu stod det klart för honom! Rustan drog inte, han dog – och Olivia håller det hemligt. Rustan dog för att han inte dög.

Emil andades och andades Jag är sjukt trött!

Olivia var lättad Dags för dig att vila!

Emil blundade och nickade Vila! I morgon är ännu en stor dag! och han lutade sig bak på köksstolen som kved Imorgon är en stor dag!

Framför sig såg han fullastade Corsan med släp anlända Särnas stjärnor hustrun Sara, döttrarna Inga och Bea.