Otrygg och rädd vände jag dom min rygg. Nära och kära. Svårt att ge. Djupet var mörkt. Kärleken. Letade och sökte den. Fann den ej. Frustration blev lätt till ilska. Det blev fel. Jag var inte hel. Så nära men ändå så långt borta. Lämnar jag jorden utan att få säga de kärleksfulla orden. Värmen fanns där. Jag kunde bara inte nå den. Förlåt mina nära och kära. Ni fick lida. Ensamheten blev mitt straff. Ut i evigheten jag nu glida. Lämnar kvar kärleken. Den jag aldrig fann. Hoppas den når era hjärtan.