27.

Galen natt!

Emil var äkta rädd. Tänk om min Rustan, som hon kallade honom, låg inlindad i en wiltonmatta som skräp?

Han vaknade efter sista korta, vaksamma sömnen till en sjukt tidig morgon som var sval och fuktig som om djävulssvampen hade manipulerat själva vädret för egen blomstring.

Emil stod bredbent på gruset och hörde bara sig själv och aningen från elaggregatet. Lukten från eget sunk hade han vant sig med. Inte värre än vanligt, inte värre numera men värre än hemma på gården efter svettig arbetsdag. Innan han återvände in försökte han se det sköna i grå förfallet – se det sköna i döden, men såg inget.

I köket tog Olivia leende emot honom med en lista på särskilt viktiga varor. Hon förklarade att de kunde finnas på apotek. EDTA läste han och formaldehyd + en del annat mer eller mindre begripligt.

Emil gjorde det han kunde för att få henne att tro att han verkligen brydde sig. Han insåg att det var viktigt i nuet, för att släcka alla hennes möjliga misstankar hon kunde ha om att han visste mer om containern än vad som var hälsosamt.

Efter att ha laddat batteriet i källaren och kollat bilens status drog han lugnt iväg med allt viktigt han hade haft med sig till vita huset. Körde så tyst han kunde till förra lyan, grävde upp dieseldunk, honungsburk och halvfull whishy; kopplade hästsläpet och smög iväg till Lövsta där han förberett allt för avfärd till Särna – om Särna fanns kvar.

Lövsta var orörd som igår. Svante låg där han låg och Emil betraktade hans snart avfrätta händer och blottade kranium. Guldet runt beniga handleder och hals sken som i evighetens oförstörda solljus.

Emil skakade av sig död och tömde fokuserat Ö&B så gott han kunde på allt nyttigt under grå himmel som duggade.

Timmarna gick och han tömde en påse OLW Torrostade jordnötter och sköljde ner med Loka naturell.

Slutligen var släpet lastat och bakluckan full och takräcket maxat.

Det var inte utan betänklighet som Emil satte sig bakom ratten och styrde ut på vägarna till Särna. Tikkan låg laddad på sätet bredvid och han hade diesel, bensin och två orörda elaggregat och två däckpumpar och lagningskit vid punka.

Småvägar var målet och han fattade att hans last var guld värd för alla han kunde möta. I tystnaden var hans ljudliga framfart både ett hot och ett löfte.