Marie sig befann på en restaurang igår och kom sig för att gå
på toaletten efter att ha intagit ett mål mat. Medan hon sig
befann där, ringde mobilen och hon svarade att hon satt

på skithuset nu när mobilen ringde. Ville telefonören
veta vad som skulle komma att utspela sig där? Det ville
den inte, framgick det, varför Marie fick uträtta mina behov

ifred. Då hon var klar och tvättat händerna, låste jag upp
med vredet och öppnade dörren. Jag fann en människa
utanför som upprört frågade Marie om hon trodde att denna

toaletten var till för att tala i mobilen? Hon berättade då
för individen ifråga att jag blivit uppringd och sagt var
hon var. Det var det som hördes då jag lät upp sin röst så

den hördes genom den tunna dörren. Människan sade då
att jag inte blev trodd, att det var en genomskinlig lögn.
Marie i sin tur berättade då att jag hört att någon väntade

utanför dörren och att det var för att bli trodd som jag
undvikit att spola i toaletten efter mitt besök där.
Det var då den individen blev upprörd över att jag inte

spolat efter mig. Själv fann jag det motsägelsefullt om
personen trott jag gått på toaletten för att få sitta ifred
medan jag talade i telefon. Hur man än gör har man

ändan bak, sägs det. Själv är jag van vid att vad jag än har
för svar på en fråga, det brukar tros om att vara en lögn.
Så jag brukar säga något som gör personen ifråga en smula

ställd. Det brukar kunna ha effekten att personen väljer
att tro sig tala med någon de inte gärna vill fortsätta sitt
samtal med, lämnar platsen i ett visst animerat tillstånd.


(I texten gör jag mina försök att beskriva hur alltmer svårt
det känns hur i upplösning ett jag kan bli. Då det svävar om
kring i en känslosfär där jaget delas upp i två jag, namnet en
människa går under, samtidigt som identeten sitter i jaget.

Ungefär på det sätt som svenskan delas upp med annat
språk. Exempelvis svenska med engelska, som hörs ibland
i rapporteringsmedia eller annat media. Meningar som förs
på svenska kan avslutas med ett ord på engelska...)