Oron i kroppen
Den sköljer genom mig,
stannar som en tjock, seg massa
i varje del av min kropp.
Den drar med sig all logik,
allt som en gång kändes rimligt,
och försvinner in i ett töcken av sirap.

Jag återvänder, om och om igen,
till känslan.
Saknaden av en barndom
som aldrig kommer tillbaka.
Rädslan för en framtid
som ingen kan förutspå.
Allt detta rör sig sakta genom mig,
ut i varje finger,
ner i varje tå,
samlas, bubblar,
kokar –
och exploderar i bröstet.

Min kropp längtar efter att vaggas,
att få landa i en mjuk famn.
Jag vill fångas av min mammas lyckorus –
nu är det sommarlov.
Jag vill dansa framför min pappa,
medan tjock-tv:n brusar
av sportsändningar i bakgrunden.
Jag vill vila
i lugnet av att få vara
bara lilla jag.

Men…
lilla jag har fått en liten.
För lilla jag är stor nu.
Och nu är det jag
som ska vagga honom i trygghet.
Visa honom att jag kan fånga honom.

..För det kan jag.