En dörr öppnas
och världen faller inåt.

Ljus
Skört och självklart

Bakom mig
löser sig konturer,
namn och vanor
rinner som vatten över glas.
Jag vinkar inte farväl.
De försvinner bara.

I tystnaden mellan hjärtslag
hör jag början och slutet

samtidigt.

Och jag ler,
med något kvar i ögat
som aldrig riktigt kommer att släppa.

Och kliver ut