Själen släpar tungt.
Försöker flyga med blytyngder.
Fan det är ju semester och allt.
Lite glad får man ju för helvete passa på och vara.
Får anpassa. Släpa i backen.
Bascentrera andningen och försöka smygmysa på rent trots fastän huvudvärken dunkar i pannan.
Dessa hormoner som fortfarande kan fälla björnhonor och släcka lyset.