och jag trodde din röst

som brevduvor


"om bara lågor kunde brinna"
sa du


        
och jag visste att i natt
var mörkret vår lekkamrat
för stumma handrörelser
talar
sitt eget språk


ändå färgar vi av oss på varandra
när andetagen väver nya lekar
över våra handryggar
vi sjunger kvidande kväden



det är när jag tänder mitt ljus för dig
som du äntligen vet att sömnen inte når dig
för i natt är du min

och jag ger dig ingen ro




hur du skälver så nära

vi vakar tillsammans och lyssnar till andetagen



när jag hör hur du ler

tänder jag ljuset med ett andetag
för att se din sjungande själsvilda
flamma


och det är något som växer i mig
var gång jag möter dina ögon