Regnet stängde ner dagens utflyktsplaner.

Slitsamt letas tankar att dämpa ner min enorma flåshurtighet med och tyngden av Verkligheten får alltid första pris. Ältar, hånar, ler, minns slitsamt min tidslinjes samtliga vrår. Är rädd för att glömma och därmed att se min särart kunna ersättas, förminskas till att blott bli mindre; En saknad helhet.

Vill gå från insikterna och viljan fram till ett agerande i, eller snarare mot som läget är idag, omvärlden. Ser andra ligga överlistade av uppställda ord från siande till apati, tvivel, okunnighet, och allt som tänkas kan. Kontrollen över de naiva är verklig.



Känn tomheten skingras.