...något i stil med 'Brinner inte Sparris?'
Naturligtvis var det fel att tala för att skona Paris
från att bombas sönder och samman.

Då hade det dessutom funnits skäl att klaga på
när Frankrikes övriga städer och andra samlingsplatser
för hyggligt folk lades i ruiner.

Något skall en ju ha att öva sig på.
Det är för resten främsta orsaken till krig.

Har någon utsatts för en oförrätt,
då bör en allt hämnas,
inte på dem som stod för frånfället av kompisar,
utan på någon som inte ens var där,
när massakern ägde rum.

Vilket hade varit något mera logiskt.
Själv anser jag att 'rätt skall vara rätt',
när orätten är den måltid som serveras.

Jag som inte ens var född när andra världskriget rasade,
likt en samling furier och furirer,
gudar o andra ledare.

Kan väl så anse att Paris borde fått chansen att brinna,
så det kunnat byggas upp igen, stolt och segervisst.
Det var bra synd att Sveriges skonades dessutom.

Nej, det hade allt varit bättre om de tre mesta städerna
fått läggas i grus och aska.
Då hade en stad som Landskrona kunnat...

I vilket fall så måste det ju bara
vara fel att vårt rike
fick utgöra en som fri mark för våra grannar.

De hade, om Sverige fått ligga i ruiner,
kunnat gå i sjön
och gynna marinen och flottan istället.

Rätt skall vara en rät linje.
Det värsta var att mina föräldrar träffades.
Om inte, hade du sluppit läsa den här texten.