Att hålla flaggan högt var dag
och viska tyst: det blir nog bra
på något vis i brist på svar
när rädslan stannar gång på gång

Likt en refräng man bär i sitt bröst
utan att minnas dess ursprungsröst
Det är vårt sätt att gå ändå, att falla
resa oss och söka förstå

Att famla fram och kalla det väg
att tvivla tyst men ta ett steg
Vad som än väntar, vad som än ska ske
Så är det nog bara sådana vi e