Bakom en blå dörr
Jag tycker om
jag tycker om att dansa i långa klänningar, men inte att tala inför folk men skriva har alltid gått bra tills jag började läsa det jag skrev
jag tycker om att använda små bokstäver istället för stora och ibland krånglar jag hellre till det än att göra det lätt för mig för jag vill hellre gå runt och sedan igenom och tillbaka och inte missa en ända detalj
jag vill gå på bal och kolla från tredje parkett för jag blir för blyg om du ska kolla på mig och ingen fattar ändå det jag skriver för jag hoppar för mycket och förkortar ord som om jag försöker skriva i kodord men för mig är det självklart
jag vill springa barfota på mossan i skogen ner till sjön men jag är rädd att jag ska halka på stenen så jag smyger fast ingen är hemma och jag tror att jag vill stanna här men mina vänner bor inte på den här gatan för det finns inga gator i skogen och hur ska de då hitta mig
jag lyssnade på kassett varje natt tills bandet gick av och jag älskar att vakna själv men inte att gå upp till ett tomt hus
jag har haft många drömmar och inte många som spelat roll men den håller jag hårdare än hunden som vägrar släppa tröjan från sin mun men vad fint det är att hon sitter vid grinden och väntar på mig varje dag
jag har åkt båt många gånger och till och med blivit fast på stilla vatten och sett hur regnet kommit mot mig som om någon öppnat en dörr på glänt och tvekat och ofta tappar jag bort mig som nu men jag tror att jag ville säga att jag seglade och blev sjösjuk
ibland pratar jag snabbt men jag försöker vara så lugn jag kan utanpå fast min hjärna snurrar som ett vykort i en tornado och vad jag älskar att gå i dimma helst i klackar klockan fyra en lördags morgon fast det är lite läskigt
jag tycker om att sitta ute ibland sitta still i min långa klänning och jag dansar i den men idag dansar mina tankar för jag skriver men fattar knappt själv varför jag skrivit ett enda ord