hon hette Saga och var Stinas vän
hon bar scarf och doften av sommarregn
hon saknade Malmö men mest sin vän
för han lämnade för bara några månader sen

Saga så färgstark blev för en stund dov
ja, nästan svartvit men döm henne inte då
för det var många nätter sedan hon sov
men såhär ska hon inte för alltid må

även i svartvit var Saga så fin
för hjärtat hennes, hade gott motiv
en morgon ska flickan dra upp sin gardin
ljus ska sippra in som ett nytt perspektiv

sakta tinar Saga, när hon tittar på
färg som återkommer och hon tror hon förstår
den sorg som aldrig läker, men en dag ska gå
hon hör den tröst som viskas, under vindar och vrår

skymningen som ödet, kan ingen beklaga
så vi lämnar henne
i en sommarsaga