Trötthetens äppelblom.
En saga riven itu.
Blandar livets grogg.
Ibland nära.
Mestadels längre bort.
Lyssnar till vinterns fågelsång.
Svalkande vindar ett kärleksrus.
Blundar men viskar inte.
Så småningom jag känner.
Innan dess stjärnorna växlar årstid.
Ställer mig upp i gryningens hav.
Blickar ut över det som är mitt.
Persikoträdet även det blöder sin sorg.
Härifrån jag stannar.
Gåtfullt.
Ja, som ingenstans.
Jag kupar mina händer.
Omfamnar koltrastens värdefulla rikedom.
Allt det andra.
Bara är.