Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Uppbrottet ( Version två )

Vi stretade på bottenlösa sanka marker
med tankar och handlingar långt isär.
Det var hopplöst att andas tillsammans
och vi sjönk när vi trampade runt i dyiga spår.

Räddade mig själv på plan terräng,
kvar fanns min älskade i omvänd riktning,
ohämmad och lös att nyheter nyfiket forska
och triumferande vinna var ögas begär.

Vältrade mig svart i rockballaders smärta och längtan,
splittrad av att återfå det som var förbrukat och förbi.
Ingen kunde locka mig till hållbar dans,
då den förste var den jämförande takten.

Nu är uppbrottet befriande läkt och fjärran,
går allena och gäckar otvunget varje tvåsamhet.
Förnöjsamheten är mitt följe och ständige elixir,
så låt mig vara i ro i min härligt fria hållning.






Fri vers av Dolcehalit VIP
Läst 58 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2025-08-06 06:28



Bookmark and Share


  AndLou VIP
Din dikt uttrycker en inre konflikt mellan minnenas värme och verklighetens kyla. Tonen är melankolisk, reflekterande, och speglar hur avslutet påverkar identitet, hopp och framtidstro. Språket är laddat med symbolik som speglar tomhet och/eller förändring. Fint skrivet!
2025-08-07

  Max Poisé VIP
Håller med sphinx nedan. Har förkärlek att snickra på texter, även äldre för att förfina och hitta just det där "rätta" tempot, ändra på vissa ordkombinationer, hitta nya synonymer och vandra genom ordlandskapet. Det är utveckling och det skapar kvalitetstexter som sedan kan smitta andra och en själv att hitta utgångar som man inte visste existerade.
2025-08-06

  sphinx VIP
Det är som att läsa en ny text. Lite interpunktioner, något ord här eller där och texten flyter ledigare än en flod. Övrigt är en smaksak och det är din smak och din sak. Nu är det ett verk med budskap som håller hela vägen. Snyggt!
2025-08-06
  > Nästa text
< Föregående

Dolcehalit
Dolcehalit VIP