För många år sedan miste jag ett av mina barn
saknar honom för alltid i mitt garn
Ett nystan utan ett älskat barn
är som ett nystan som fattas några trådar i sitt garn
Jag för evigt vårdar minnet av mitt barn
Värdesätter mitt garn, mitt barn i min famn
och väver in dig i dig i min barm
Du får följa mig till den dag jag slutar andas,
tills den dagen kommer när du får blandas
bland andras nystan av saknad.
Vi är många mammor som saknar våra barn,
vi är många mammor som väver
in våra barn i en evig saknad i våra garn
i en saknad av tystnad
i våra blandade nystan av saknad
efter barnen vi längtar efter
och minnen vi önskar tittar fram
Hur kan vi nånsin sluta sakna?