Det var en gång en svamp som då du råkade trampa
på den, släppte ut ett svart moln. Alldeles som det
försvar en bläckfisk i havet kan ha och göra.
Det var en sådan där tjusig dag då solen
sken och du hade fyllt år igen en dag i
juni. Du hade fortfarande sommar
lov och hade fyllt nio år. Det var
precis lagom varmt i luften och
du saknade redan en brygga
att plumsa ned i vattnet
ifrån. Du hade tänkt
fiska och simma,
bada och
umgås
med dina
syskon som du
retades med ibland. Din
far var bortrest 'i affärer',
bara att du inte så noga hade
reda på vad dessa kunde bestå i
och det kunde ju göra just detsamma.
Du var ännu ett barn som inte ännu hade
någon koll på vad det skulle kunna innebära
för dig att vara vuxen. Du hade ännu någon diffus
längtan efter din far som kanske hade med sig för
dig främmande saker och berättelser. Det var
ännu sommar och din mor, som var lärare i
skolan, liksom du kunde tillbringa en stor
del av tiden hemma i huset. Hon kunde
tänkas ha svårt nog att ha koll på alla
dessa barn som ju faktiskt fanns på
plats i skolan medan du befann
dig hemma och kunde i lugn
och ro roa dig med att göra
ofog och leka för dig själv
utan att någon kom och
störde dig. Du mest
bara fanns och så
där som det kan
vara en dag då
solen behagar
skina på barn
och blomma
en dag i
juni.



(Om bilden. Längst upp i vänstra hörnet
från dig själv sett, befinner sig dagens UFO.)

(Texten har legat och vilat upp sig
i utkast sedan 2025 08 14)