Rutger låg och drömde att han försökte stoppa hissen
med en vanlig husnyckel. För att hindra en galen man
för att åka upp med den. Trots att mannen kunde tagit
trapporna, men eftersom det

var en dröm och mannen var galen... I alla fall så lyckades
Rutger några gånger, men så tog sig mannen upp i alla fall
medan Rutger var hos grannen. Då Rutger kom in genom
sin trasiga dörr, gick han direkt in

i vardagsrummet, som egendomligt nog var större än i en
vanlig lägenhet. Det skulle kunna ha rymts en lägenhet i
detta stora rum. Den galne mannen reste sig upp från en
soffa och Rutger såg stickor ut

från alla väggar. Då gick han själv fram som om han blivit
galen och tog en sticka och sade till den galne mannen, som
svarade att han visst som kunde sticka honom. Förmodligen
trodde inte den galne mannen på honom,

så då for fan i h... uti Rutger och han tog den bok och slog där
stickan av metall genom högra sidan på mannen framför sig.
Stickan for in i kroppen, mannen skrek och Rutger ringde på
polis och ambulans och sedan vaknade

jag och hade ont i sidan av bröstkorgen. Jag gick på toa som
vanligt brukar vara då jag vaknat. Jag brukar kunna se in i
spegeln att den kastar tillbaka mitt ansikte och jag vet att jag
lever. Sedan gick jag ut i köket och tog

mina mediciner som en lydig människa. Sedan gick jag fram
till diskhon och pryttlade ett slag och vattnet rann stundom
och var avstängt stundom. Det regnade inte ute och det var
fredag. Så jag gjorde frukost som vanligt

och grannen lekte slagborr och hamrade sedan när dansande
ljud hade upphört. Ja, sedan ringde alltså Max och berättade
att han skulle till Spanien och fotvandra i några veckor och
inte skulle gå att nå. Frukosten bestod av

det gamla vanliga och jag åt mina smörgåsar, drack min vanliga
kopp hett och där gick till sovrummet för att vila och ringa mor.
Sedan vaknade jag som sagt bara en tre eller fyra timmar senare
och precis när jag varit vaken i kanske en

fem minuter ringde en vän. Han ville att vi skulle göra 'något'
och eftersom han jobbade hemifrån och jag kan ägna mig åt
vad jag har lust med, så kom han så gott som genast över och
vi gick uppför trappan i min villa

till lilla slott. Vi gick in genom att öppna dörren till det högra
vindsrummet och där stod det gamla bordtennisbordet och
väntade otåligt på oss. För vet en något alls om just spelbord,
det står där och väntar på spelare att

börja agera där. Så vi tog oss för med att göra det, fördriva litet
mer än någon bra stund och medan vi så gjorde, började det att
smattra mot fönstrens rutor. Jag vann första set men förlorade
andra och tredje och vi noterade just

ingenting mera bestående någonstans. Det var som korsord eller
att se hur länge det gick att skugga en person, vilken som helst
plötsligt, tills leken och väl tidsfördrivet bara tog slut plötsligt.
Ibland tycker min vän att jag ser ut som

om jag såg någonting i fjärran och ibland åter, är det så någon
annan ser ut. Som att i stunden vara 'någon annanstans', tills
stunden avbryts av den möjligt grymma verkligheten. Då och då
befinner sig en människa helt enkelt där

och de ögonblicken vill någon ibland att drömmaren delar med
sig av. Och det händer stundom att den människan berättar något.
Inte hela den bilden då ger, eftersom det skulle kunna kräva för
mycket tid. Så i en del ögonblick finns

helt enkelt tiden, utan blir som en gul bordtennisboll, hängande
i ett som fruset ögonblick i tiden. Det är som med vädret, ibland
skiner solen och det är en som molnfri blå himmel. Åter ibland
är någon död, möjliga tårar rinner

och ens eget hjärta som symboliskt blöder ymnigt. Men annars
kan snö falla eller det kan regna en kvart eller i några timmar,
dagar. Sedan som genom ett trollslag slutar det regna och solen
tittar fram bakom ett moln.

Så kan det förstås vara med sport även. Ibland blir sporten som
ett yrke eller i vilket fall ett måste. Prestationen och bara den där
som prestationen kan komma att betyda något och den biter sig
gärna fast som en kardborre

eller knivsudd i ens eget medvetande. Den som bara måste, bara
måste ibland och det blir ett behov ungefär lika starkt som ett före
stående besök på toaletten. Ibland måste en själv bara, då spelar
det liten roll om så hela världen verkar

ge med sig litet överallt annars. Ibland är jaget patient och besök
hos ett sjukt hus, där kan ens eget blod som pumpa fram ur en väl
öppen åder, ett slags medvetet åstadkommet sår. Sitter eller ligger
en då själv och hoppas på en framtid där.

(Kände för att skriva en novell. Den kan leda någonvart.
En del människor föreställer sig gärna att en text skall

innehålla någon sorts poäng, gärna i slutet. Men många
noveller är mest långa texter och poängen är ofta själva
ämnet, om det finns ett sådan, själva kärnan till att

berättelsen alls skrevs och ibland har den en kärna.
Ungefär som en detektivhistoria. Själv föredrar jag thrillern,
den som är till för att utgöra underhållning för stunden,

dagen, veckan. Den kan stundom ta sig en del oväntade vägar
och den behöver inget som förväntat eller oväntat slut.)