Det blixtrar till i ett spegelsystem i hjärnans galax,
där nedslaget utlöser en handling som är före förnuft.
Ditt skratt reser med ljuset och fångas upp av min spegel,
och det sprider sig vidare som lyckliga pärlor till alla vänner.

Empatins koreografi dansar utefter känslornas register,
med det känslospann som binder ihop samhörighetens dräkt.
I hjärnans vindlingar speglas och förstås varje yttring hos dig,
och det särskiljande är att det skiljer på dina och mina utlopp.

För den nyfikne - mera om spegelneuroner

Skrattar du, så skrattar jag. Skratt smittar och vi speglar varandra. Denna handling går före analys i hjärnan. Det är spegelneuroner i olika system som aktiveras i skilda delar av hjärnan. Dessa spegelneuroner aktiveras både när du ser någon annan utföra handligen, och när du själv utför handlingen.

Spegelneuroner är enligt forskning inblandade i förmågan att uppleva och uttrycka empati. Det hjälper oss att förstå andras avsikter, handlingar och känslor. Denna empati är starkare i en innegrupp där du tillhör, än i en utegrupp med okända människor.

Genom att spegla andras känslor och handlingar skapas en gemensam upplevelse, vilket leder till ökad förståelse och samhörighet inom gruppen. Den gemensamma upplevelsen fungerar som ” kittet ” som håller ihop gruppen.

Spegelneuroner finns också hos andra djur som till exempel apor ( där det först upptäcktes ), fåglar och hästar. Det finns säkert hos andra djur också som har förmågan att imitera och visa tecken på empati.

Det har sagts att upptäckten av spegelneuron är för psykologin, vad DNA var för biologin, men uttalandet anses av vissa vara kontroversiellt.

Spegelneuroner är inte isolerade öar i hjärnan, utan samspelar med andra delar av hjärnan.

Slutligen ska nämnas att det finns kritik mot spegelneuroner och dess betydelse. Det finns övertygande forskning om spegelneuronernas betydelse i bland annat empati. Trots det finns det de som tvivlar.