Ers nåde, mig äger ingen
och borta är din resonans.
Livet är frihetsinflyttat
i nyskapande land.

Väver ihop rörlig styrka
med gult hopp
som i symbios stöttar
och maktar hängiven grodd.

Skogens stigar och jordiga doft
vaggar in sinnet till upphöjd ro.
Dröjer kvar i en timlös dröm
och bevaras i förråd av rymd.

Dansar vilt i åskande regn
med uppsträckta saliga armar
och pärliga droppar sjunger
att jag ska värda mig ömt.