Vaknar till verklighetens chimär och synes
jagad i hundra knyck i en blodig tjurrusning.
Får smäll på fingrarna av svarta tidens tand
där öronbedövande ihålighet styr varandet.

Vattendroppar ekar av osammanhängande diskurs
i havets slukhålsvågor som skummar av färglöshet.
Djuphavsgraven utan ljus släpper upp glödhet lava
vilken förgör hopp och medmänsklighetens värden.

Återkommande ljudslagsfrekvenser rusar hjärtat
till kalla kårar med skräckväldets minnestårar.
Den knastrande spänningen bräcks och släcks
av en värmande utsträckt hand som blidkar till ro.