till kraften
som jag skållade
med kokande vatten av ångest

jag fyller min kastrull
till bredden
av hatet som kokar
och vill aldrig mer

ser på dina ögon
i spegeln jag krossade
vars droppar av smält blod
kristalliserats till sirap

och i en sekund av tomhet
är jag mig hel

till orden av inget
vill jag drämma hammaren
i min panna
och krossa min väg framför mig

till kastrullens bredd
av hatet jag fyller
i dess kalla ångor
skall jag förevigat bada

i smärtan av mitt inre

till vyerna av det fasansfulla
till orden av drunknande sorger
till tortyren av mitt inre
till depressionen
jag aldrig satte ord på

för i havet
av ångest och tårar av sorg
vill jag strypa monstret
och sakta
tyna bort

till inget