Gick till lilla närhetsbutiken för att stödköpa mjölk till kaffet. När byteshandeln var klar, sa jag ” shukran ” ( tack ). Kvinnan bakom kassan lyste upp och undrade var jag lärt mig arabiska. Jag berättade att det var det enda ordet jag kunde på arabiska, och att jag bott utomlands ett tag. Att jag hade intentionen att lära mig arabiska, och tänkte göra det grundligt. Med att lära mig alfabetet. Men det var för komplicerat och rann ut i sanden.

Därefter flöt samtalet på som om vi var gamla vänner. Vi ordade om barn, familj och utbytte erfarenheter och livsöden. Det blev ett lång konversation.

När jag gick sa kvinnan, ha en fin dag habibi! Nu kunde jag två arabiska ord.