Jag gillar när det regnar, särskilt när det regnar utomhus.
Utomhus är den där platsen där jag inte tillbringar onödigt
mycket tid. Inte ens då man går på restaurang eller bio så
sitter man ute i regnet.

Trots att det heter att 'gå ut och äta' och liknande. Det är så
trivsamt med just regn. Ibland säger de rakt ut i vädret,
i väderleksrapporten, att det skall regna nästan överallt
i hela landet.

Fast då brukar det gå att se att den delen det inte regnar i
är Stockholm eller Södertälje. Det tycker jag nog är bra orätt
vist, för visst har väl även kungliga huvudstaden gjort sig
förtjänt av en smula regn då och då.

Nu kan man ju tycka att det bara är att flytta till Stockholm
om man vill försäkra sig om fler soltimmar, men se då biter
man sig i tummen. Det är ju Gotland som har flest soltimmar,
vilket kan förefall en smula underligt

med tanke på att det lika dåligt går att styra hålen i moln
massorna som det går att styra en luftballong. Ja, det är
nog till och med lättare att styra ballongen. Fast det skall
man heller inte ge sig tusan på.

Det flyttar nu in en massa människor till Malmö, Göteborg
och Stockholm. Ja, för att inte tala om Karlshamn och
Kramfors, Kiruna och Karlstad. Det finns till och med folk
som börjar kalla sig för 'stockholmare'

fast de knappt bott här en vecka. Själv är jag förstås född här
och även om jag så skulle få för mig att flytta till Örebro så
skulle jag förstås fortfarande gälla för 'stockholmsjävel',
det kan du hoppa upp och sätta dig på.

Så där som man sade förr alltså, det vill säga före 1995 ungefär.
Det lustiga är att det finns ett före 1995, så finns det just 1995
och allt efter det året är just precis 'efter 1995'. På det viset kan
man lätt förhålla sig till saker och ting.

Tänk dig exempelvis att du är född just 1995. Då kan du ju
alltid ställa folk som berättar om något, en smula mot väggen.
Du kan alltid mitt i deras snack om utbrista 'Visst, jag förstår.
Men var det där före eller efter 1995?

I en bok av Tage Danielsson 'Grallimatik', kallas den sortens
låtsade impulsiva avbrott för 'samtalssabotage'. Men det behöver
du alls inte bry dig om, det enda du behöver bry dig om är att du
har rätt att avbryta

en annan person precis just när du själv vill och det just med att
säga någonting fullständigt, för ämnet, irrelevant. Det irrelevanta
har sin egen dynamik. Det är dock mindre lämpligt i vissa
sammanhang, men med en smula övning

lär du dig att ducka i tid. Att avbryta en inföding som bott på
platsen i hela sitt liv, det är förstås klart oförsvarligt. Då spelar
det också liten roll om personen ifråga bott i just Nyköping,
Umeå, Leksand, Lysekil eller Göteborg

i hela sitt liv. Handlar det om en stockholmare så får man helt
enkelt skylla sig själv. Det har stockholmare i alla tider fått lära
sig. Hit kommer det folk av alla de slag och avbryter du som
bara är här över dagen,

en inflyttad, då kommer du att få veta att du inte skall avbryta
en stockholmare utan vidare. De kan ha bott här en kvart eller
två och de kallar sig redan stockholmare och är stöddiga som
fan. Men en inföding

skulle aldrig bryr sig om att behöva kalla sig för stockholmare,
i sin egen stad. Det känns på något vis överflödigt. Och att då
bli arg eller stött över att bli avbruten av en utsocknes som vuxit
upp i exempelvis Laxå

eller Strömstad, ja det vore ju bara oartigt. Nej, niga och bocka
och ta emot skit. Det är infödingar vana vid och det är på det
uppförandet man känner igen infödingen, till skillnad från folk
som bara kommer hit och vill ta plats.




(Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 555 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-10-22 19:55)