Du yttrar
ord som kommer före
innan jag tänkt klart.
Lämnar mig svarslös
med sina rappa snärtar.

Det är rätt på såret,
utan pardon eller
finkänslighet,
utan smärtar likt
vässad taggtråd som
stryper mitt värnlösa
hjärta.

Jag går därifrån
med en känsla av
oförättat ärende,
och de brukbara
svaren kommer
i efterhand,
alltid för sent.