Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mor blev dement

 

 

 

Satt på stranden
med en mussla i min hand
och tänkte på min mor

hon levde i tystnad
innesluten i sitt skal

visste inte vad hon kände
inte vad hon ville
inte vad hon tyckte

smekte skalet
med kärleksfulla händer

viskade med darrande röst

-Snälla, säg något




 


Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist VIP
Läst 112 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2025-09-22 09:38



Bookmark and Share

  BenGust VIP
Att vara berövad möjligheten till uttryck och kommunikation är inte minst förödande för de anhöriga.
2025-09-23

  Annaemi VIP
Fint och ömsint om sorgen och den hjälplöshet man upplever när demensen tar en älskad.
2025-09-23

  Olof Lagerhorn VIP
Din text visar på vad
demens innebär.
2025-09-23

  Sparvögat VIP
Du berör ~ med dina känslosamma ord…
2025-09-23

  Kungskobran VIP
Det finns alltför många som omger sig med ett skal
2025-09-22

  lodjuret/seglare VIP
Det mesta av vänliga miner, gester, utförande, gör envar människa gott...
2025-09-22

  Susen VIP
Åh så vemodigt och starkt berörande
2025-09-22

  Maria Sundelin VIP
Det är svårt när man inte når fram genom alla skal
Kramar
2025-09-22
  > Nästa text
< Föregående

Marita Ohlquist
Marita Ohlquist VIP